Hur allt startade.....

Hela den här historien satte fotbollsfrun igång.

Hon, som den husknarkare hon verkar vara, hade länkat till ett snyggt hus i Tvärskog. Den där disponentvillan från 30-talet på 220 kvadrat för 1975000 i utrop. Med spegeldörrar, spröjsade fönster och putsad fasad. Lantlig stil, shabby chic och otroligt charmigt såg det ut på länken.

Vi körde dit och kikade. Jäkligt tråkigt läge. Jäkligt trist område, Tvärskog, om jag får ge min åsikt, och det får man, vi har yttrandefrihet i det här landet. Men huset såg onekligen underbart ut.

Men vi slog det hela ur hågen.

Fast tankarna hade satts igång.

Vi började fundera på andra hus. Nyare hus än det vi har, fräshare hus än det vi har, större hus än det vi har. Vi trivs grymt bra där vi bor, med området, med närheten till stan, men det lagom lantliga läget och inte minst med grannarna.

Vi gjorde upp en ritning på vad som behövdes göras i vårt hus om vi skulle bo kvar. Då skulle vi göra det så som vi vill ha det! Det är inget fel på huset alls, men vi har hunnit tänka mycket på de tio åren vi bott här. Och vi har en idè om hur vi skulle vilja göra.

Det blev en diger skiss.

Det handlade om många pengar, särskilt när man som oss är födda med tummarna mitt i händerna.

Vi övervägde alternativ.

Köpa annat. Bygga nytt.

Men det sved att lämna diket. Vi älskar att bo i diket (allmän benämning på det lila samhället vi bor i). Jag är och förblir dikets drottning. Jag ska bara kravla upp ur ett dike och ner i det igen, på andra sidan vägen nu.

För vi hittade en tomt. Som vi föll för. Eller rättare sagt ett område.

Ett projekterat område. En bevarad bygata. Regler som ska styra hur man får bygga, hur det ska se ut osv.

Vi körde ner flera gånger. Ringde och frågade oss för. Reserverade en tomt. Gick och pratade med husföretaget. Gick till banken. Värderade vårt hus. Fick lånelöfte.

Bestämde oss.

Där är vi nu.....

Resan kan börja